På väg mot världens dyraste drivmedel

Svenskt jordbruk kämpade för att nå världens dyraste drivmedel. Nu är vi framme vid målet. Men det är lång väg kvar på resan. Drivmedlen ska bli mycket dyrare, om regeringens löften infrias. Någon kraftfull opposition syns inte till.

 

LRF:s mål att svenskt jordbruk ska vara världens renaste jordbruk leder vid genomförande utan politisk uppbackning, spikrakt mot världens minsta jordbruk.

LRF hade ett mål om att 50 procent av gårdarna skulle använda minst 50 procent biobränsle 2020. Det målet nåddes inte, men förra regeringen (Socialdemokraterna och Miljöpartiet), som backades upp av Centerpartiet och Liberalerna, beslutade om den stegvis hårdare reduktionsplikten, som nu tagit oss till ungefär den nivån.

Reduktionsplikten innebär att diesel som säljs i Sverige nu måste innehålla 30 procent fossilfritt bränsle. Den nivån på inblandning av fossil­fritt bränsle är astronomiskt mycket högre än vad lantbrukare i konkurrerande länder tvingas köpa.

Eftersom de fossilfria bränslena är dyrare och den svenska drivmedelsskatten delvis räknas som ett procentuellt påslag, blir fördyringen för svenska drivmedel mycket stor.

Regeringen är inte nöjd. Reduktionsplikten ska stegas upp. Kravet på inblandning av fossilfritt bränsle ska dubblas, en världsunikt drastisk åtgärd. För diesel handlar det om 66 procent och för bensin och flygfotogen om 27 procent. Det skulle slå extremt hårt mot svenskt jord- och skogsbruk. Ja, det skulle slå hårt mot svenskarna i allmänhet. För många skulle det innebära en käftsmäll i nivå med de nu helt galna elpriserna.

Men gynnas inte de gröna näringarna av ökad förbrukning av biobränslen? Nja, vi gynnas inte så mycket som vi missgynnas. Vi har gått först med bra miljö- och djurskyddsåtgärder förr. Utifrån det har vi dock god erfarenhet av att vi inte lyckas ta extra betalt för det.

Jag glömmer aldrig när Maud Olofsson (C) under sin politiska storhetstid skulle försvara en i raden av dieselskattehöjningar och skogsbranschen opponerade sig. Hon mer eller mindre dumförklarade skogsbranschens representanter som hon tyckte borde vara tacksamma, eftersom de skulle kunna leverera mer biobränslen. Det hon då och många än i dag, inte tycks förstå, är att samma marknadsprinciper gäller för biobränslen som för andra varor. Kan vi inte internationellt konkurrenskraftigt producera dem, så kommer de att importeras. I dag importerar vi 85 procent av våra biobränslen, trots fantastiska, naturliga förutsättningar för framställning av bio­bränslen.

LRF slåss nu för ett krispaket för jordbruket mot bakgrund av de kraftiga kostnadsökningarna. Men har vi själva förstått konsekvenserna av vägen mot unikt hög andel biobränslen, utan politisk uppbackning? Världens renaste jordbruk riskerar att trots goda naturliga förutsättningar bli världens minsta jordbruk.

Regeringen har nu föreslagit att skattebefrielsen för energiskatt och koldioxidskatt för flytande rena och höginblandade biodrivmedel slopas vid kommande årsskifte. Det skulle skicka upp priset för HVO100 mot kanske 30 kronor per liter. Handel med utsläppsrätter föreslås kunna användas av drivmedelstillverkare, som komplement till deras skyldighet att blanda i jättedyra biobränslen. Kostnaden för utsläppsrätter har skenat.

Det är ingen liten skattesänkning med 50 öre litern eller tillfälligt ”LRF-krispaket” som behövs. Här krävs ett akut uppvaknande och klarsynthet om vart vårt godhetssignalerande, utan politisk uppbackning, leder. Dagens situation var förutsägbar. En förvärrad situation är förutsägbar. Det finns inga ursäkter för att fortsätta på den inslagna vägen.

Medan vi självspäker oss är EU-kommissionen i dagarna på väg att besluta att fossil gas och kärnkraft ska räknas som gröna energikällor. Om de gröna näringarnas produkter ska få klassas som gröna är mer tveksamt.

Stefan Ljungdahl

Artikeln publicerades torsdag den 20 januari 2022

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste

Låt de ukrainare som kan arbeta – få arbeta

Debatt: Varje år kommer cirka 1 000 ukrainare med säsongsarbetstillstånd för att plantera skog och utföra röjningsarbete i de svenska skogarna. Detta är erfaren personal, som ofta återkommer år efter år. I sommar ska drygt 400 miljoner skogsplantor planteras, och till detta behövs kompetent arbetskraft. Nu avslår dock Migrationsverket säsongsarbetstillstånden för den ukrainska personal som skulle komma i år. Argumentet från myndigheten är att det på grund av kriget finns risk att man stannar kvar i landet även när säsongen är slut. Någon individuell prövning görs inte. I samband med avslaget hänvisas istället personalen till att söka uppehålls- och arbetstillstånd genom massflyktsdirektivet.

 

Kommentera