Begravning har ägt rum i stillhet
Vintern har bjudit på oväntat många kraftfulla lantbrukarprotester runt om i Europa. Även i de lugnaste vatten (läs Tyskland) har de vildaste fiskar plötsligt visat sig. Måttet var rågat för hårt prövade lantbrukare. Men frågan förblir obesvarad: Hur får lantbrukare bäst resultat i sina politiska strävanden?
Franska och svenska lantbrukare är ytterligheter, i varsin ände av protestbenägenhetsskalan.
Jag vill påstå att båda lägren är kontraproduktiva ytterligheter.
Att på franskt vis på motorvägen sätta eld på slumpmässigt utvalda utländska lastbilar med mat eller spruta ner myndighetsbyggnader med bajs kan nog vara bra för sammanhållningen på kort sikt, men har ett högt pris för individen och gagnar sällan kollektivet.
Dock är det förmätet att på håll sitta och avfärda effekten av våldsamma protester. Det är en annan kultur där både allmänhet och politiker är vana vid att lantbrukare ställer till med inferno om de är missnöjda. Hur stressade skulle franska politiker bli av en skrivelse från LRF?
Frågan är: Hur stressade blir svenska politiker av en skrivelse från LRF?
Det är svårt för gemene man att utvärdera branschens i princip tysta diplomati. Det vi vet är att de flesta gårdar de senaste decennierna har dött och de har begravts ”i stillhet”. Vad värre är så har vi också inom flera driftsgrenar tappat produktion och framför allt tappat marknadsandelar på vår hemmamarknad.
Vi har alltså inte bara genomlevt den överallt närvarande storleksrationaliseringen, utan också sett en utslagning av produktion. Likväl har det varit tyst. Jättetyst. Med undantag för enstaka pip.
Många är sedan decennier eniga om att ”någon” borde göra någonting för att bryta utvecklingen. Men denna ”någon” är nästan alltid någon annan. Givetvis har vårt kompakta lugn skickat en tydlig signal till politiken, att jordbrukets villkor inte behövt prioriteras.
Svenska lantbrukare delar inte alla utmaningar med sina europeiska systrar och bröder. Trots den gemensamma unionen är spelreglerna på många sätt nationella. De för protesterna utlösande faktorerna i Tyskland var bland annat nationellt fördyrad diesel och nationell fordonsskatt på lantbruksmaskiner. I Danmark retar bland annat koldioxidavgifter på jordbruket gallfeber på många lantbrukare.
En gemensam fråga för europeiska lantbrukare är den kolossala överbyråkratiseringen. Här kanske vi rent av är ledande. Branschprojektet ”Metodutveckling för regelförenkling” visade att antalet regler de senaste 25 åren ökat med 135 procent och antalet anmälningar och tillstånd har ökat med 600 procent. Dessutom dubbelkontrolleras två av tre kontrollpunkter av minst två aktörer.
För att nå effekt av påverkansarbete, vare sig det är i form av debattartiklar eller partiell revolution är det avgörande att ha ett övertydligt budskap. Vad vill vi ändra på? Det räcker inte att säga ifrån.
Sveriges lantbrukare behöver finna en bättre väg för politisk påverkan. Men det måste vara vår väg. Begravningar i stillhet har vi haft alldeles för många av. De går obemärkt förbi.
Stefan Ljungdahl
