”Vi säljer smak”

I skånska Sjöbo ligger Eriksgården. Med en ­odlingsyta på 24 hektar och 200 ­odlingstunnlar är det ett av Sveriges största bärodlings­företag. Tidig och lång säsong, kvantitet men framför allt är det smaken som är det viktiga, menar Rickard Bergkvist.

När Jordbruksaktuellt är på plats tidigt på morgonen den 10 maj ska dagens första plockning börja. Morgonen inleds med ett möte där dagens arbetsuppgifter gås igenom med personalen. Vid vårt besök är det premiär för skörd i odlingstunnlarna. Även om dagens skörd inte beräknas bli så stor, är det snart full fart i alla 200 tunnlarna som finns på drygt 20 hektar. 

Grunden i företaget är bärodlingen, men en stor del är också besöksnäring i form av gårdsbutik och restaurang med populär bärbuffé. 

– Det har blivit viktigare och viktigare. Vi ville ha två ben att stå på när jag och min sambo Maria tog över 2014. Då var besöks­näringen tio procent av omsättningen och nu är den 40–45 procent, berättar Rickard, som är den som har fokus på bärodlingen medan Maria har koll på besöksnäringen. 

När de tog över 2014 fanns det förutom cirka 15 hektar bärodling ett traditionellt lantbruk på gården.

– Jag är officer från början och Maria är frisör så vi har ingen odlarbakgrund. Så det var min svärfar som skötte det traditionella lantbruket. Men sedan 2017 har vi arrenderat ut det. Så nu tar vi tillbaka mark när vi utökar bärodlingen, säger Rickard och fortsätter:

– Sedan har vi utvecklat i den takt vi tyckt. I odlingen har det gått mer och mer mot både den tidiga och sena produktionen. Vi har ingen jordodling, utan allt odlas i kokossubstrat, i odlingstunnlar.

Vad är fördelen med odlingstunnlar?

– Framför allt är det tidigheten. Men kvalitén blir också helt annorlunda. Du slipper väderpåverkan av regn och annat. 

Rickard nämner också mindre behov av ogräsbekämpning och få sjukdomar som stora fördelar. Varje år planteras nämligen nya plantor för att undvika just sjukdomar. Kvantitet är en annan fördel. Skörden per hektar blir betydligt större i systemen med odlingstunnlarna.
 

Kunderna styr

Gårdens totala areal är på 100 hektar. Utöver dagens 24 hektar bärodling finns det 35 hektar odlingsbar mark till, som skulle kunna användas för utökning. Men Rickard är nöjd med arealen de har just nu. 

– I år hoppas jag vi kommer upp i 1,2 miljoner askar med jordgubbar. Men jag har byggt kylkapacitet, packeri, bevattning och personalkapacitet för att ta fram tre miljoner askar. När jag har kommit dit, då måste vi börja bygga ut infrastrukturen igen, säger han och fortsätter:

– Det är mina kunder som styr. Jag packar nästan allting till Ica centralt. Men vi har också vårt eget varumärke som vi använder i vår egen gårdsbutik, och i 25 butiker som ligger i närområdet som vi levererar till dagligen under säsongen.
 

Snabbkyler bären

På gården finns ett special­byggt kylningssystem där man kyler bären efter plockningen, innan de går in i packeriet. 

– Vi snabbkyler pallarna på 20–25 minuter ner till fyra grader. Det gör att vi förlänger hållbarheten med 2–3 dagar, säger Rickard. 

Kedjan från skörd till färdigpackad produkt är noga uttänkt för att vara så effektiv som möjligt. Mycket är automatiserat och man har även gått från att sätta på plastlock manuellt till att ha en särskild maskin som försluter askarna med plastfilm. 

Vid skörd plockas både klass 1 och klass 2 bär. 

– Mina plockare får betalt även för klass 2, vilket man normalt kanske inte får. Men då riskerar man ju att de dåliga bären blir kvar på plantan eller hamnar i kundens ask. Istället plockar vi dem i en speciell ask och så processar vi dem i vår förädling till sylt och annat som säljs i gårdsbutiken.
 

Kriget påverkar

Under högsäsong ­jobbar mellan 140–150 ­personer med bärodlingen. De flesta kommer från Ukraina, Rumänien, Polen och Litauen. Situationen i Ukraina märks av. Vissa som skulle kommit från Ukraina har inte kunnat åka på grund av kriget.

Men en av dem som kom innan kriget ­började är Iaroslav Gromyk. Han har jobbat på gården i fyra säsonger och gillar det. Jaroslav är ansvarig för bevattningen i odlingen. Det finns även en särskild plockansvarig, en gårdsansvarig, en tunnelansvarig, en packansvarig och en som ansvarar för försäljningen till de lokala butikerna. Rickard har huvudansvaret över odlingen och att jobba strategiskt framåt, samt huvudansvar för försäljningen. 

Vid bärskörden är det runt 100 som plockar och 40–50 personer som jobbar med olika typer av kvalitetskontroller, packning och logistik. Att rätt bär blir ­plockade är av största vikt, så därför läggs mycket resurser på just kontrollbiten.  

Hur lång är hållbarheten på de plockade bären?

– Det är jättesvårt att säga. För mig är det allra viktigaste att vi säljer smak! För säljer jag en produkt som är jättefin och den heter jordgubbe men smakar bara vatten, då köper man den en gång, kanske inte fler. Det är jordgubbsmak vi vill åt, säger Rickard och fortsätter:

– Det kan man uppnå genom att välja en bra sort. Det tycker jag vi gör genom Malling Centenary, den är enligt mig väldigt, väldigt god! 

Det viktiga är att plocka bären vid rätt tid. Är de för ljusa har de längre hållbarhet men mindre smak. 

– Ju rödare en jordgubbe är ju godare är den. Men då kommer man till problemet att ju rödare den är desto sämre hållbarhet är det också. Men jag tillåter inga bär med ljust/vitt på toppen eller nacken. Då är där ingen smak, säger Rickard.

Hur kom det sig att ni ville satsa på det här? 

– Maria är uppvuxen på gården och hennes föräldrar kom till en punkt när de kände att det var dags att lämna över. Maria är elfte generationen på gården och någon skulle ta över och så blev det vi. 

Vad tycker du om det?

– Det är jätteroligt! Den ena dagen är inte den andra lik. Att se till att hålla något vid liv, få det att producera och kunna ge så många människor lön och arbete är utmanande och tillfredställande. Och sedan producera en produkt som är väldigt uppskattad. Det är väldigt skoj!

Vad är den största utmaningen?

– Innan har det varit väder och vind. Men nu i år tror jag att det kommer att handla om att få tillbaka det man lagt in i och med att insatsvarorna diesel, gödsel och emballage ökat i pris. Och att konsumenterna vill betala för det. Sedan är det alltid en fråga om personal. 

Vad har ni för mål för framtiden?

– Till 2020 hade vi några mål som vi uppnådde; då skulle vi ha 20 hektar tunnlar där vi kunde plocka under 20 veckor och börja säsongen den 20 april och hålla på till den 20 oktober. Och så skulle det vara 20 pallar om dagen under en viss tid. Men annars är det väl de här tre miljoner askarna som är målet. Men i vilken takt är oklart. Om jag får för mycket bär kommer jag sänka mitt eget snittpris också. Så det handlar om att göra det i rätt takt. 

Vad driver er att hålla på med det här?

– Att se möjligheter och förverkliga dem. När jag ser att det finns en utvecklingsmöjlighet då hoppar jag gärna på!