Inga fler värmeböljor tack!

Krönika: Mina två semesterveckor lyckades förhoppningsvis pricka in årets enda värmebölja. Det finns ingenting jag gillar med temperaturer närmare trettio grader; där är jag som en gris. Det enda som funkar är att försöka sova sig igenom dagen på svalast möjliga ställe och vakna till liv framåt kvällen. 

 

 Foto: Christina Ek Bredgård

De varmaste dagarna infann sig midsommarhelgen. Då försvann jag från gården och drack snaps och hoppade runt midsommarstången som alla andra. Jag var inte ens särskilt störd över värmen. Så lätt blev jag som alla andra svenskar. Väl tillbaka på gården undrade jag om gödselbrunnen kunde ha spruckit itu, så mycket gris som det luktade?! Men nej då, den stod lika hel som vanligt och efter tio minuter hade jag vant mig och kände bara blomdoft och gräsklipp. Och värmen!

Som djurskötare gör jag vad jag kan för att få grisarna att klara värmeböljor. Slaktsvinens traditionella boxar fungerar sämst. Grisarna flåsar av värmen och några större kompisar blockerar alltid vattenkällan och svalkan. Och skitigt blir det. Deras oftast skära färg blir lite mer grå… Fanns pengarna skulle jag verkligen vilja bygga bort detta stall till någonting helt annat. Det börjar ju dyka upp trevliga alternativ som jag tycker verkar väldigt spännande. Suggornas kalla lösdrift känns lättare. En vattenslang gör susen! De mest lågrankade suggorna kan få sig en lite mer intensiv duschning, och det skvätts och krafsas och grymtas och de stjälper snabbt omkull sig i den pool det blir på golvet och rullar. En liten stund av njutning och lycka!

I dagarna blev det förresten klart; grisarna och inventarierna har nu plockats in i ett drifts­aktiebolag och jag har blivit delägare. Det känns väldigt spännande. Även om bonden aldrig varit någon som pekat med hela handen så har det ju ändå varit hans företag. Att bli en delägare ger mig större chans att påverka med egna idéer. Vi tycker nog egentligen ganska lika, men kanske är jag lite mer ivrig än han på förändringar? Och dessutom, som någon påpekade när jag upptäckte en sugga som rymt här om kvällen; det är roligare att jaga sina egna grisar! 

Jag har ändå tvekat ett tag kring att bli delägare. Det är klimatförändringarna som skrämt mig och även 2018 när vi inte fick ihop vare sig foder och halm så att vi klarade oss utan dyra inköp. Ett år kan man klara men om det blir några år på varandra i klimatförändringarnas spår? Vad händer då? Det finns i bakhuvudet på mig, olyckskorp som jag är, och det påverkar att jag förmodligen kommer att vara ganska feg gällande några större utökningar av produktionen. 

Detta år är i alla fall inte i närheten av 2018. Vetet står så tätt och fint på åkern och är nästan blått! Kornet fick dock lite stryk i våras då vi rent av fick för mycket regn. Nu får vi bara hoppas på en torr och fin sensommar och höst så att vi får in det som har kostat så mycket i gödsel och körning. Ja, en torr och fin höst, tack, men helst utan värmeböljor. En bonde är aldrig nöjd med vädret. Det har jag lärt mig genom åren och nu är jag en av dom. 

 

Josefin Ingvast

Artikeln publicerades torsdag den 04 augusti 2022

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste