Storsatsning på slaktgrisar i väst

När Koberg bjöd in till ­öppet hus och visning av sina nybyggda stallar ­lockade det över 500 besökare. Jordbruksaktuellt var på plats för att ta del av nysatsningen inom svensk grisproduktion och vad som driver den. 

Inte långt från Göta Älv ligger Kobergs egendom. En anrik gård som samförvaltas tillsammans med Gåsevadholm i Halland. Koberg är sedan länge välkänt för sina jaktarrangemang och julmarknader. Utöver skog, fastigheter, jakt och växtodling skaffar man sig nu ett nytt ben i verksamheten; grisproduktion.  

Med en investering på över 100 miljoner kronor har man byggt upp en helt ny slaktgris­anläggning med 10 500 platser fördelat på 15 avdelningar. Varje vecka sätter man in 700 grisar och varje vecka kommer man att tömma en avdelning. Slakten skickas till Skövde Slakteri.
 

Förädla gårdens spannmål

Det fanns två orsaker till att man på Koberg började fundera på att etablera en animalieproduktion på gården.

Dels att det kan vara knepigt med spannmålsodlingen i området. Ymnig nederbörd skapar utmaningar för växtodling till livsmedelsindustrin både med falltall och maltkornkvaliteter. 

Dels att marken runt Koberg har lerhalter mellan 30-50 procent och man har under de senaste tjugo åren, när gårdens växtodling bedrivits utan gödsel från djurproduktion, märkt av att bördigheten i marken försämrats.

En djurproduktion på gården skulle innebära att man kunde fokusera odlingen på fodergrödor som förädlas på gården samt att man återför stallgödsel som kan hjälpa till att återställa markens bördighet.

Ytterligare en fördel man såg med en animalieproduktion var ett stabilt kassaflöde som breddade gårdens befintliga verksamheter.

Gris före kyckling

2018 började man se över alternativen. Det utmynnade då i att man skulle satsa på en produktion med relativt lågt behov av insatt lönearbetskraft och valet  stod då stod mellan slaktkyckling och slaktgris. 

Gris sågs ha fördel av att det fanns fler aktörer/slakterier att sälja djuren till, att man var mindre styrd än inom kyckling. Analysen var också att grisproduktionen i Europa stod inför en kraftig minskning vilket på sikt skulle komma att gynna den svenska produktionen. Grisen hade också den fördelen att den kunde förädla mer av gårdens spannmål som foder.

Siktar på 1100 hektar

I år har man bedrivit växtodling på 470 hektar på Koberg, varav hälften av arealen är inhägnad för att minska vilttrycket. Man har fokuserat på att producera foderspannmål till den nybyggda spannmålsanläggningen vid grisstallarna.

Nästa år kommer man att bruka 900 hektar, dels genom att ta över driften på en utarrenderad gård, dels genom tillköpt mark och mer arrendemark.

Målet är sedan en växt­odling på cirka 1 100 hektar för att matcha behovet av foderspannmål.

– På sikt kommer vi att vara självförsörjande på spannmål. I dagsläget köper vi in en del spannmål av grannar, berättar Carl-Otto Swartz som är ansvarig för lantbruksdelen på Koberg.

Teknik som underlättar

Hela stallprojektet inklusive gödselbrunnar och spannmåls­anläggning är uppfört av danska byggbolaget Gråkjær som total­entreprenör.

– Vi har haft fokus på att skapa en anläggning med bra djurvälfärd och att det ska vara en bra arbetsplats, säger Carl-Otto.

Det har man bland annat manifesterat genom att satsa på tekniska lösningar som ska underlätta och effektivisera arbetet. Exempel på det är:

• Miljöspalt i boxarna som ska minimera arbete med att skrapa boxgolv. 
• Ventilationsutsug under spalt för att minska ammoniaken i stallarna.
• Kollektorslangar och värmepump för att värma stallarna med gödselvärme.
• Automatisk ströning av halm som tar bort det manuella arbetet och ska minska dammet i stallet.
• I en avdelning har man installerat kamerateknik som med hjälp av AI ska optimera att skicka grisar med rätt slaktvikt.
• Tvättrobot som kommer att sköta tvättningen av stallarna och man anlitar en firma som kommer och göra den sista fintvätten.

– Vi är väldigt måna om att allt ska gå rätt till och att vi har bra lösningar på plats, säger Carl-Otto. Och vi har haft ett gott samarbete med länsstyrelsen i Västra Götaland.

10 000 kronor per stallplats

– Det har varit relativt lite fördyring av projektet utan det har i stort sett följt plan, berättar Carl-Otto Swartz.

Markarbetena blev dyrare än vad man hade beräknat men därefter har det flutit på. På Koberg är man nöjda med sitt samarbete med Gråkjær och när Jordbruksaktuellt besökte gården under senhösten sa man att projektet förväntades vara slutfört till jul.

Kostnaden för allt i form av stallar, foderkök, spannmålshantering och gödselbrunnar ligger på cirka 10 000 kronor per stallplats.

Biogas och solceller

När bygget av det nya stallet är färdigställt känner sig Koberg nöjda med byggprojekt för ett tag framöver.

– Vi kommer fokusera på grisproduktionen och se till att den fungerar bra till och börja med säger, Carl-Otto. Koberg har tillstånd för att bygga för biogas, men vi har valt att gå med och investera i samarbetet Biogas Västra Skaraborg för att fokusera på djurproduktionen.

– Det finns ett litet ytterligare projekt och det är att det kommer sättas upp solceller på de ihopschaktade byggnadsmassorna bakom stallet, berättar Carl-Otto.