”Man måste lära sig att förstå att det jag inte kan påverka, det kan jag inte påverka”

På Bjelkesta gård utanför Örsundsbro driver Tina Rudolphson tillsammans med sin man Olav Forsman lantbruksföretag med fokus på växtodling. Genom att rensa sitt eget utsäde och binda räntor och elavtal känner de sig mindre såbara när omvärlden är lite svajig. 

– Förra året var det 30 år sedan jag blev lantmästare, i år är det 30 år sedan jag gick in i företaget och nästa år har Bjelkesta funnits i familjens ägor i 100 år, säger Tina Rudolphson.

Gården som ligger i Örsundsbro är en växtodlingsgård på drygt 250 hektar åker. Det finns även 40 hektar naturbetesmark och en besättning highland cattle på cirka 60-70 stycken beroende på årstid.

På gården odlar familjen 50 procent höstvete samt höstoljeväxter och 50 procent vårspannmål. Ett upplägg man kört länge och som fungerar bra på gården. 

– Höstgrödorna har klarat sig bra förutom förra hösten då oljeväxterna gick ut sig till hundra procent och höstvetet hade vissa fläckar. Det finns viss risk i år också med tanke på att det står så mycket vatten på åkrarna nu. Vi får ser hur det går, säger Tina när vi besöker gården andra veckan i januari. 

Merparten av det som sås på våren är maltkorn, vilket odlas på cirka 80 hektar. Sedan är 20-25 hektar havre och lika mycket foder­ärtor. 

– Jag jobbar intensivt för att åter få havren godkänd för barnmat till Semper. Jag har haft två år nu när jag haft för hög svamphalt. Den går in som humanmat, men inte till barnmat. För det är extremt höga krav på det. 

Våroljeväxter funkar inte på gården på grund av bomullsmögel.

Odla eget utsäde

Merparten av utsädet som används i växtodlingen rensas via ett mobilt rensverk. 

– Jag var utsädesodlare i många år. Men sedan slutade jag när spannmålspriserna drog i väg, men inte priserna till oss utsädesodlare. Då tänkte jag att om jag kunde vara utsädesodlare åt Lantmännen förut så borde jag kunna odla mitt eget utsäde nu. 

Och det har varit ett lyckat koncept över åren. Men vid det senaste provet på kornet var grobarheten lite låg.

– Jag vet inte om det var ett tokigt prov eller vad det berodde på. Så nu ligger det lite korn på en bricka i köket så jag ska se hur grobarheten är. Annars får jag väl köpa utsäde i år, säger Tina. 

På hösten sker rensningen i samband med höstveteskörden och sedan en gång på tidig vår till vårspannmålen. Det är lite tajt att få fröanalysen och koll på grobarheten på hösten. Men hittills har det gått bra. Vårutsädet brukar rensas i januari/februari.  

– Det ska vara kallt, men inte blött. Hellre kallt och torrt, än blött och milt. 

Vad har ni för strategi för vårbruket?

– Vi går inte efter något datum eller klockslag, utan det handlar om att jorden ska reda sig för att vi ska kunna köra i gång. Sedan försöker vi få vårbruket så kompakt som möjligt, och så det som ska sås så snabbt som möjligt. 

Det plöjs alltid på hösten, och ibland harvar man också. 

– Har du en slät åker tar det längre tid på våren, ibland är det bra och ibland inte. Det är en inre känsla som avgör det från år till år. 

I höstas kom de inte ut och harvade, så i år har de en del harvning att göra i vår. 

– Min man tycker all harvning ska vara klar innan man tar ut såmaskinen. Men jag tycker att en harv ska jagas av en såmaskin. För ju kortare tid du har mellan att du harvar och sår desto mer fukt har du i såbädden. Det har vi tvistat om många år min man och jag. Men nu börjar han lyssna på mig. Han har fått testa sin teori, men så såg han att det inte var så bra. Så då gick vi tillbaka till min teori igen, skrattar Tina. 

Hur ser det ut med insatsvaror för er?

– Gödningen är beställd, men allt har inte levererats ännu. Så tidigt som jag beställde förra året inför i år och året innan inför förra året, har jag normalt sett inte köpt gödning. Förra året var det positivt, i år var det negativt. Men man kan inte få allting. Gödningen har gått ner i pris nu men å andra sidan vet man inte hur det blir med tillgången. Säker kommer jag inte vara förrän jag vet att jag har varan här på min gård, säger Tina, som även känt en viss oro för tillgång på växtskydd inför året.

Förra året när det var väldigt höga gödningspriser snålade Tina in en del på fosforn på vissa grödor. 

–  Jag tyckte det var jättejobbigt med priserna som drog i väg i januari förra året. Våra priser låg still men priserna på det vi skulle köpa in, både gödning och diesel, drog i väg. Jag hade spannmål kvar i lager och när spannmålspriserna började dra i väg, då kände jag mig mer hoppfull i mars-april, säger hon och fortsätter:

– Så i år tänkte jag att jag skulle vara ute i god tid, men det skulle jag inte varit. Första gången var det skitdyrt och andra gången var det också skitdyrt, men inte lika. I år har jag i alla fall beställt hem både kväve, fosfor och kalium. Man kan inte snåla hur länge som helst. 

Vad hoppas du på inför kommande växtodlingssäsong?

– Jag hoppas att vi ska ha ett bra vårbruk, som inte blir så utdraget och sönderhackat med regn. Jag hoppas att vi får en fantastisk växt­odlingssäsong med sol på dagarna och lite regn på morgontimmarna, så kan man spruta på kvällarna. Jag hoppas att vi får en bra skörd i hela Sverige och att resten av världen får en skitskörd så vi får jättebra betalt för våra produkter. Det behöver kanske inte vara en skitskörd, men så att det blir brist. Och så hoppas vi att kriget i Ukraina slutar någon gång. 

Vad är det viktigaste för att 2023 ska bli ett bra lantbruksår?

– Att kriget i Ukraina tar slut är viktigt för oss lantbrukare. En ”fördel” med kriget är att Europa har vaknat upp och sett att de sitter i knät på Putin på ett lite abrupt sätt. Att Frankrike lägger ner kärnkraft och sätter sig i knät på Putin det är väl en sak, men att Tyskland har gjort det, fattar jag inte. För det påverkar så mycket. Yaras fabriker drivs på gas, så det blir svårt att få tag på växtnäring. Sedan att det blir ett bra år vädermässigt. Och som du ser är det två saker som jag inte kan påverka. 

Vad kan du göra på din gård?

– Jag tycker att jag anpassat mig vartefter. Nu var ju det visserligen en felsatsning att köpa gödning tidigt, men jag rensar eget utsäde och försöker minska dieselförbrukningen genom att köra ekonomiskt. Jag försöker sova bra genom att jag har låst mina räntor och har fast elpris fram till i höst. Det som är kvar kan jag inte påverka, säger Tina och fortsätter:

– Det är så många som mår dåligt när det inte blir som man tänker sig. Men man måste lära sig att förstå att det jag inte kan påverka, det kan jag inte påverka. Och så får man ta beslut efter det. 

Engagemang utanför gården

För tio år sedan började Tinas man Olav Forsman jobba hemma på heltid. Vilket har gjort att Tina kunnat engagera sig i bland annat LRF, där hon var vice ordförande i Mälardalen under åtta år, och i Spannmålsodlarna, SpmO. Nu senast har hon engagerat sig i Moderaterna lokalt i Enköping och sitter i miljö- och byggnadsnämnden. Och i slutet av förra året blev hon invald i Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien, KSLA.

Hur känns det?

– Att bara bli tillfrågad om att bli kandidat var jättestort tycker jag. För mig är KSLA den största hedersbetygelse du kan få inom lantbruk egentligen. Så det känns jättehedrande och jättekul. En riktig egoboost.

Exakt vad hon kommer göra i KSLA är ännu inte klart. Men Tina säger att hon är en person som vill göra saker. Hon vill inte bara sitta i en styrelse för att sitta. 

– Ska jag vara med så ska jag jobba. Men just nu har jag väldigt mycket andra grejer parallellt så det vore bra med en inskolning och ett lite lugnare första år. 

Vad hoppas du kunna bidra med?

– Det som de har poängterat när de frågade mig, är att jag är kommunikativ. Jag syns och jag hörs. Jag tror att det är många som tycker att det är bra att jag står upp för den konventionella odlingen. Men jag är lika nyfiken som andra på vad jag ska göra.