Förslag: Företagen ska betala Sveriges utökade försörjningsberedskap
I den extremt viktiga och eftersatta frågan om Sveriges civila beredskap går det inte fort framåt. Den förra regeringen tillsatte 2021 Utredningen om nationell samordning av försörjningsberedskapen (SOU 2023:50). Utredningen har nu, efter drygt två år kommit fram till att ansvaret för samhällsskydd och beredskap bör ligga på Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB).
Kommande steg i förstärkningen av svensk försörjningsberedskap är att om regering och riksdag anammar utredningens förslag, så kan du förvänta dig fler frågor om ditt jordbruk, kanske 2025. Det är nämligen en hel rad fler myndigheter än idag, kommuner, regioner och Länsstyrelserna som alla ska få krav på sig att kartlägga försörjningsberedskapen och rapportera uppåt till myndigheter ovanför sig, till Länsstyrelser och i slutänden till MSB. Vi får innerligt hoppas att rollerna blir mycket tydligare än i utredningens förslag, innan arbetet påbörjas.
För att möjliggöra för alla beredskapsmyndigheterna att få del av nödvändig information från näringsidkare för sitt analysarbete föreslår utredningen att samtliga beredskapsmyndigheter, med undantag för Säkerhetspolisen, blir så kallade totalförsvarsmyndigheter och att lagen (1982:1004) om skyldighet för näringsidkare, arbetsmarknadsorganisationer med flera att delta i totalförsvarsplaneringen utökas till att även omfatta planeringen av försörjningsberedskapen. Mer skyldigheter att lämna uppgifter till fler, helt enkelt.
Livsmedelsverket föreslås i matförsörjningsfrågor vara överställt Jordbruksverket. Länsstyrelserna föreslås får mer makt att kräva in uppgifter från kommuner och regioner. Trafikverket föreslås få utökat ansvarområde, från infrastruktur till att även gälla konkreta transporter.
Ett resultat av MSB:s föreslagna uppdrag ska vara att ta fram en nationell försörjningsanalys. Analysen ska ge en sektorsövergripande bild av samhällets samlade behov av och tillgång till försörjningsviktiga varor och tjänster. Här kommer så ett av utredningens få konkreta utspel: MSB föreslås rapportera den nationella försörjningsanalysen till Regeringskansliet, den 1 mars var jämnt år. Så kanske kan vi se en sådan den första mars 2026. Skriv in det i kalendern.
Sektorsansvariga myndigheter föreslås ha ansvar för beredskapslager inom sitt område, i den mån det bedöms nödvändigt. MSB ska kunna vara behjälpliga med det arbetet, men inte få anslag för arbete med beredskapslagren, utan fakturera ansvarig myndighet.
Utredningen har inte haft i uppdrag att uppskatta hur försörjningsberedskapen ska dimensioneras i stort eller beräkna kostnader för den. I utredningen skrivs också: Företag ansvarar i normalfallet själva för finansieringen av författningsreglerade skyldigheter att vidta beredskapsåtgärder.
De i jordbruket som hoppas på lagringsersättning för till exempel spannmål, energi eller växtnäring bör oroas. Här antyds att politiken genom författningar kan ålägga företagare att på egen bekostnad hålla beredskapslager.
Det är en usel idé att genom författningar ålägga företag att hålla beredskapslager eller själva finansiera beredskapsinvesteringar av nationellt intresse. Utöver att det skulle innebära ytterligare en unik svensk pålaga på en hårt internationellt konkurrensutsatt bransch, är modellen en garant för att de flesta, av konkurrensskäl, ska försöka göra så lite som möjligt.
Det borde vara omöjligt att i denna omfattning överbyråkratisera en självklar fråga. Som riktigt litet land skulle vi kunna ha en konkurrensfördel i att det faktiskt gick att få beslut tagna och saker genomförda, på ett smidigare sätt än Sovjetunionens utarbetande av 5-årsplaner.
Regeringen måste våga föregå utredningens förslag och anamma en linje med mycket tydligare och mer koncentrerat ansvar för vår livsviktiga civila beredskap och försörjningsberedskap för Försvarsmakten. Det är en statlig grunduppgift, inte en fråga att delegera ihjäl.
Stefan Ljungdahl
