De stora gräsätarna formade landskapet

I Sverige pågår diskus­sioner om att åter­införa stora gräsätare
i skogs-­ och slättland­skapet för att vårda naturen och gynna bio­diversiteten.

En del av dem som vill se denna utveckling i Sverige vill använda sig av kor och får, medan andra lyfter möjligheten att använda sig av vilda djur som visenter. Det är två olika inriktningar men med samma typ av målsättning. En av dem som jobbar med visent-spåret är Carl-Gustaf Thulin, docent på SLU.

– Jag jobbar mycket med klövvilt och har ett grundläggande intresse för biologisk mångfald. Och sedan början av 1900-talet har 75 procent av den här typen av betesmarker försvunnit, enligt Jordbruksverket och i vissa områden i Sverige är det nästan 100 procent och då har även biodiversiteten knuten till den här typen av landskap försvunnit.

Enligt Carl-Gustaf är visenten en gräsätare som skulle kunna uppfylla den här betesfunktionen som genom åren gått förlorad allt eftersom de vilda djuren minskat och tamboskapen flyttat ut ur skogen.

– Många av de stora betande djuren som fanns förr är utdöda nu. Men de bidrog till att forma det öppna landskapet långt innan vi människor började bedriva jordbruk, säger Carl-Gustaf och fortsätter:

– En annan tanke är att visenten är ett hotat djur. Den har funnits här tidigare och nu har vi en möjlighet att återintroducera den och skapa förutsättningar för att den överlever som art.

ANNORLUNDA KOSTHÅLLNING

Älgar och hjortar betar mera buskar och sly, medan visenten även är en flitig gräsätare. Men visenten äter också sly och är duktig på att barka träd. Vilket enligt Carl-Gustaf är poängen, eftersom de på så vis skapar öppna marker.

I förstudien kikar man på hur det skulle fungera att ha visenter som frilevande i Sverige. Och drar lärdom av hur det fungerat på andra platser i Europa, exempelvis i Rumänien och Polen. Man kikar på hur förvaltningen kring visenterna skulle kunna fungera. Men också på hur den skulle kunna bidra till besöksnäringen och även jagas.

– Det ska ju inte vara någon fri jakt, men jag tycker att man ska kunna jaga den. Det här ska inte vara något Jurassic-Park projekt utan det ska fungera ihop med människorna som bor och lever där visenterna är. Vi ska förvalta och samexistera med de här djuren på ett hållbart sätt och genom förstudien försöker vi täcka in så mycket som möjligt, säger Carl-Gustaf.

Skogssällskapet är med och finansierar förstudien och det finns redan tankar på att de första kan komma att släppas ut på deras egen fastighet Svanå i Västmanland. Men exakt när detta kan bli verklighet vågar Carl-Gustaf inte svara på. Det krävs först och främst tillstånd. Men han tror att det kommer gå utmärkt när det väl är dags.

LÅNGTGÅENDE AVELSARBETE

Ett ställe i Sverige som har erfarenhet av visenter och hur de är att handskas med är Avesta Visentpark, där det viktiga avelsarbetet pågått sedan början av 1900-talet. Rikard Wiklund föreståndare på Avesta Visentpark har arbetat med djuren i över 20 års tid. Enligt honom är visenten perfekt anpassad för livet i skogen, nästan som en levande pansarvagn som röjer sig fram genom terrängen.

– Jag blir ju färgad i sådana här projekt eftersom vi jobbar med det här och jag har varit med och släppt ut ungefär 60 djur härifrån sedan 2009. Och jag skulle bli förvånad om det inte skulle finnas vilda även i Sverige innan jag går i pension, säger han.

Men innan visenten kan släppas ut finns det en del frågetecken som han menar måste redas ut. För att hålla markerna öppna i Sverige enbart med visenter och för att upprätthålla en livskraftig stam, utan mänsklig inblandning, tror Rikard att det skulle krävas flera hundra vilda visenter. Det har han svårt att se framför sig.

– Visenten härstammar ju från 12 individer, så det är ett väldigt smalt spår. Här på avelsstationen har vi alla 12 blodslinjerna representerade i vårt avelsarbete, säger han och fortsätter:

– Jag tänker mig mer att det kanske skulle vara en grupp på 15–20 djur, lite som med myskoxarna i Härjedalen. Det vore häftigt. Men personligen tror jag inte att små skogsägare eller jordbrukare har någon form av egenintresse i det här. Det kanske snarare är jägare eller naturmänniskor.

Hur skulle det vara att möta visenter i skogen?

– Jag tror aldrig du skulle möta dem över huvud taget. Vi har varit ner till en del anläggningar i Europa där de har vilda visenter. Vi har sett spåren och vi har letat, men vi har bara anat att de är där. Vi har aldrig lyckats se dem.

REGLERAS MED JAKT

Själva fortplantningsfrågan är Carl-Gustaf inte lika bekymrad över som Rikard. Han tänker sig att visenterna i vilt tillstånd kommer föröka sig precis som andra viltslag och att stammen även kan regleras med jakt. Han poängterar att noggrannheten som är viktig för avelsarbetet i Avesta kanske inte är av lika stor betydelse i det vilda.

– När de är vilda kommer vi inte styra över aveln. För vi vet ju inte med nödvändighet vad som lämpar sig för ett vilt djur. Så släpper du kontrollen över ett djur kommer i stället det naturliga urvalet styra utvecklingen. Och enligt de visenthållare jag pratat med verkar de rätt reproduktiva. Korna få en kalv ungefär varje år.

Skogssällskapet finansierar förstudien

Skogssällskapet un­dersöker möjlighe­terna till återetable­ring av visenter på sin fastighet Svanå i Västmanland. Men av­vaktar förstudien från SLU innan man går vid­are i frågan.

Harald Nylinder är affärsområdeschef på Skogssällskapets egna skogar och initiativtagare till projektet. Han tror att visenter skulle öka värdet på en skogsfastighet, både genom jakt och turism, men också med de naturvärden den bidrar till. Men det finns en del frågetecken som behöver redas ut först, så som betespåverkan och människans inställning till visenten.

– Vårt grundsyfte är att göra skog och skogsägare rikare. Och för att vi ska gå vidare med det här behöver vi se att de positiva effekterna överväger nackdelarna.

Om det skulle bli aktuellt med en återetablering tänker sig Harald att en möjlighet skulle vara att börja hålla visenterna i ett större hägn, för acklimatisering och sedan långsamt släppa ut dem och låta dem sprida sig i landskapet. Men det krävs också att fastighetsgrannarna är med på banan och att det ska fungera rent socialt. Om visenter tillförs i landskapet utan att övriga djurpopulationer förändras kommer betesskadorna öka.

– Men visenten är en mer utpräglad gräsätare än nuvarande viltpopulation och behålls samma biomassa av djur skulle betesskadorna troligen minska. För att uppnå detta kan till exempel antalet kronhjortar och vildsvin minskas till förmån för ett par visenter, säger Harald.