“Vi måste ta höjd för både blöta och torra förhållanden”

Återcirkulering av dräneringsvatten och effektiviteten hos syntetiska filter – det är huvudfokus i två nya forskningsprojekt om täckdikning vid SLU. 

Ingrid Wesström, universitetslektor vid Institutionen för mark och miljö på SLU, berättar att de just nu håller på att starta upp ett nytt EU-projekt i Norrland med fokus på återcirkulering av dräneringsvatten. 

– Om man tittar på en vattenbalans i marken över hela året så går det bra ihop, vi får lika mycket nederbörd som avdunstning. Bara det att det blir ett överskott av nederbörd på vintern och ett underskott på sommaren. Då vill man kunna ha kvar överskottet från vintern, berättar Ingrid Wesström. 

I projektet kommer man därför använda ett reglerbart dräneringssystem.

– Med ett reglerbart system kan man lagra vatten i marken, och det vatten som behöver släppas ut kan man lagra i dammar. Sen kan man pumpa tillbaka vattnet i dräneringssystemet, och på så sätt få en underbevattning, säger Ingrid och tillägger:

– Det går lite hand i hand med klimatanpassning. Vi måste ta höjd för både blöta och torra förhållanden. 

Det man vill ta reda på i projektet är bland annat vad som är lämpliga grundvattennivåer, samt om det räcker med dräneringsvattnet eller om det behövs mer när vatten behöver tillföras. 

– Vi ska också titta på hur detta påverkar skörden och dräneringsvattnets kvalité.

Projektet kommer även att handla om automatisering av vattenreglering. 

– Så man ska kunna övervaka skötseln via fjärrstyrning, och ha mätningar av vattenhalten och grundvattennivåer som sker kontinuerligt. Så man vet om man ska släppa ut eller föra in vatten, säger Ingrid och tillägger:

– Sen finns det en damm i närheten som vi ska undersöka möjligheterna att mellanlagra vatten i. 

Tillsammans med Finland

Troligtvis kommer dränering från tidigare projekt att användas. Ingrid berättar att om man ska styra grundvattennivån så vill man gärna ha lite tätare mellan ledningarna så man kan få en jämnare grundvattennivå.

– Annars kan det bli för blött i mitten, för det vattnet har längst till en ledning. Och det är samma om man vill vattna jämt, så blir det blötare vid ledningen och torrare i mitten mellan ledningarna.

Projektet är ett Interreg-projekt, och sker tillsammans med Hushållningssällskapet Norrbotten-Västerbotten samt två finska universitet och täckdikningscentralen i Finland. 

– Tanken är att vi ska kunna ha ett kunskapsutbyte med de på andra sidan Östersjön, säger Ingrid. 

Försöken, som därmed kommer hittas i både Sverige och Finland, ska utöver själva forskningen även fungera som demonstrationsanläggningar. 

– För att få markägare intresserade, och det är lättare när man ser något i verkligheten.

I Sverige kommer projektet hittas på Öjebyn Agro Park utanför Piteå. Det är flera anledningar till att projektet förläggs i Norrland. 

– Det handlar om klimatanpassning och växtproduktionen - att vi flyttar vegetationszonerna norrut när temperaturen stiger. Men också att det är mer mark utanför produktion i Norrland och att självförsörjningsgraden är låg, så det finns jättestor potential men man behöver se över vatteninfrastrukturen.

Projektet kommer att pågå i minst tre år. 

Transport av sediment

Ett annat pågående projekt som Ingrid jobbar med tillsammans med HS Konsult hittas utanför Sala. Där tittar man på transporten av sediment samt kväve och fosfor vid dränering med olika filter. 

– Vi har grävt ner färdiginlindade dräneringsslangar med syntetiska filter, och så har vi ett led med kross och ett led utan filter, berättar Ingrid. 

Det är framför allt hur effektiva de syntetiska filtren är som man vill ta reda på. 

– Innan har man använt dräneringsgrus, ett naturgrus men det börjar bli ont om det nu och då blir det dyrt. Det blir en extra transport också i samband med dräneringen. De färdiginlindade filtren kan man lägga ner direkt.

Det är bland annat grumligheten på dräneringsvattnet som kommer utvärderas, som ett mått på sedimenttransport. 

– Vi vill se ifall det kommer mer sediment från de ledningar som inte har något filter, än de som har filter. Det kan också vara kopplat till fosfortransport, då partikulärfosfor binder till sedimenten. Sen kan man ha lösligt kväve och fosfor i vattnet ändå, men här är just här med sedimenten vi vill kolla på. Det kan försämra hållbarheten på systemen om man får sedimentation i ledningarna. 

Försöket inleddes 2022, och nu är allt på plats och man har kört en säsong. Projektet kommer pågå i minst tre år och ännu har man inga resultat att dela med sig av. Ingrid menar att det här är något man får kolla på över längre tid. 

– Det ska ligga ganska länge. Det kan hända saker över tid. Vi kan behöva komma tillbaka om tio år för att se hur ledningarna ser ut inuti.