Experten förklarar: Så krockar EU:s lagar med varandra

EU:s restaureringslag kräver att medlemsstaterna ska återställa livsmiljöer, vilket innebär att stora arealer gräsmark ska återskapas. Samtidigt finns avskogningsförordningen som säger att exempelvis virke från avverkningar med syfte att skapa betesmark inte får säljas inom EU. LRF:s skogsexpert Gunnar Lindén beskriver hur de två lagarna krockar med varandra.

I ett inlägg på LRF:s hemsida förklarar skogsexpert Gunnar Lindén hur han ser på konflikten mellan restaureringslagen och avskogningsförordningen. Restaureringslagen kräver att ängs- och betesmarker ska återställas eller nyskapas, vilket blir svårt att klara utan att skog tas i anspråk.

Samtidigt förbjuder avskogningsförordningen försäljning av det virke som kommer ut av nyskapad betesmark och även det nötkött som kommer från betesmarkerna. 

Enligt Gunnar Lindén spelar det ingen roll för avsättningen av virke om marken betas med andra djurslag än kor eller brukas som äng genom slåtter. Även i de lägena är det förbjudet att sälja virket från den skog som avverkas. 

Han menar att det kan finnas en öppning i de fall där markägaren kan intyga att syftet med att ”återställa livsmiljöer” inte är jordbruk utan att kornas syfte endast är att stärka den biologiska mångfalden. 

Förslag till tolkning

EU:s miljödirektorat har tagit fram ett förslag till vägledning kring hur avskogningsförordningen ska tolkas. Gunnar Lindén skriver att det föreslås att skog som omvandlats där det primära syftet är ett annat än att bedriva jordbruk, men där vissa jordbruksaktiviteter bedrivs, inte ska anses brukas för jordbruksändamål och därmed inte utgör avskogning. 

Det ska bland annat gälla om syftet är att återskapa områden med hög biologisk mångfald, och om det är nödvändigt för att leva upp till en restaureringsplan, eller för att fullgöra internationella överenskommelser om biologisk mångfald. 

Gunnar Lindén frågar sig om den föreslagna vägledningen främst ska ses som ett sätt att rätta till svagheter i lagstiftningen. Därmed kan det möjligen ses som en bekräftelse på att lagstiftningen har allvarliga brister, menar han.